BelBec

Jag var lite hungrig efter en danslektion på BalettAkademien. Tänkte att jag skulle äta en minitortilla fylld med någon linsgegga. Hemma brukar jag först värma tortillan i folie i ugnen och sedan lägga i linsgeggan som jag värmt i en kastrull. Detta tyckte jag var lite omständigt och bestämde mig istället för att direkt lägga linsgeggan i tortillan i foliet och slänga in i mikron. De har ju ingen ugn på BA och jag har ingen mikro hemma men jag tyckte ju att det är ju typ samma sak ändå så sagt och gjort.
Jag tog min lilla folieklump och promenerade iväg mot det tomma stretchrummet. Slängde in maten som den var och tänkte att en och en halv minut borde ju räcka. Funderade lite på om jag skulle stretcha under tiden. Jag hörde lite prassel ifrån köket. Funderade vidare. Hörde lite mer prassel och ett litet smatter. Blev lite orolig och tog några steg in i köket igen.
Där blixtrade det i mikron. Två gånger! Jag fick några sekunder panik. Springa fort som fan eller försöka stänga av mikron? Ingenting av det vi gått igenom på arbetsmiljön dök upp i min skalle. Springa eller stänga av? Springa eller stänga av? Till slut tog den undermedvetet intelligenta sidan som svagt mindes lektionerna över och jag tog några tappra steg fram mot mikron.
Jag tog tag i den lilla timergrejen och vred om mot noll. Tre snabba steg bakåt. Inget hände. Efter att jag utan resultat väntat på en smäll en liten stund vågade jag mig fram igen. Jag öppnade mikron, tog min lilla tortillaklump och begav mig tillbaka till cafét.

-"Kan man inte stoppa folie i mikron?"
-"Nej."
-"Nähä....."


/Bella